Formellt är VLCD inte receptbelagt och du kan köpa produkterna fritt. Men att göra det utan medicinsk kontakt innebär att du tar ansvar för risker som kan vara svåra att identifiera själv. Det här är inte ett svar för att skrämma dig, utan för att hjälpa dig fatta ett välgrundat beslut.
Vad riktlinjerna faktiskt säger
NICE, den brittiska myndigheten vars riktlinjer används som referens även i Sverige och stora delar av Europa, rekommenderar att VLCD inte genomförs längre än 12 veckor utan medicinsk tillsyn [1]. Socialstyrelsen i Sverige formulerar det som att VLCD bör ingå i ett multimodalt program, det vill säga tillsammans med läkar- eller dietistkontakt, beteendestöd och uppföljning [2].
Det finns ingen lag som förbjuder dig att göra VLCD ensam. Men riktlinjerna finns av ett skäl.
Vad som kan gå fel utan uppföljning
Tre risker är viktigast att känna till.
Den första är elektrolytobalans. Vid kraftig kalorirestriktion utsöndrar njurarna mer natrium, och kroppens balanssystem för kalium och magnesium störs. Lågt kalium och magnesium kan ge muskelkramper, hjärtklappning och i extremfall hjärtarytmi. Trötthet och muskelsvaghet är tidiga varningssignaler, men de liknar också de vanliga anpassningsbesvären under VLCD:s första veckor, vilket gör dem lätta att ignorera [3].
Den andra är gallsten. Snabb viktnedgång, definierat som mer än 1,5 kg per vecka, ökar risken för gallstensbildning påtagligt. Studier har visat att 10 till 25 procent av personer som genomgår snabb viktnedgång bildar gallsten under processen [3]. Du märker ofta ingenting förrän en sten satt sig fast i gallgången, vilket kan ge kraftiga smärtor och kräver sjukvård. Gallsten är inte ett skäl att aldrig göra VLCD, men det är ett skäl att diskutera risken med en läkare i förväg, särskilt om du har en ärftlig benägenhet.
Den tredje risken berör hjärtrytm mer specifikt. Kombinationen av lågt kaloriintag, elektrolytrubbningar och eventuell vätskebrist kan ge förändringar i hjärtats elektriska system. Det är ovanligt vid rätt genomförd VLCD med kompletta produkter, men riskprofilen ökar om du tar hjärt- eller blodtrycksmediciner som påverkar elektrolytbalansen.
Vilka bör inte göra VLCD utan läkare
Om något av nedanstående stämmer på dig bör du inte påbörja VLCD utan att ha pratat med en läkare:
- Du har typ 2-diabetes, särskilt om du behandlas med insulin eller sulfonureider
- Du har högt blodtryck och tar medicinering
- Du har hjärtproblem, njurproblem eller leverproblem
- Du har eller har haft en ätstörning
- Du tar mediciner som påverkar njurar, hjärta eller elektrolytbalans
- Du är under 18 år, gravid eller ammar
Listan med absoluta kontraindikationer är längre. Du kan läsa den i sin helhet på sidan om kontraindikationer för VLCD.
Nu har du koll på hur VLCD fungerar. Se vilka produkter som finns och vad de kostar.
Se produktjämförelsen →En realistisk bild av kort självständig VLCD
En frisk person utan mediciner och utan kända riskfaktorer som gör VLCD i max två veckor med kompletta, EU-godkända produkter, dricker tillräckligt med vätska och kompletterar elektrolyter tar en relativt låg risk. De flesta biverkningar vid kort VLCD är övergående och hanterbara.
Men ”relativt låg risk” är inte detsamma som ”ingen risk”. Och ju längre kuren är, desto viktigare blir kontakten med vården. Åtta veckor utan någon som tar ett blodprov är längre än vad riktlinjerna motiverar.
Om du är osäker på om du hör till en riskgrupp är ett enkelt blodprov hos din vårdcentral en bra startpunkt. Det mäter elektrolyter, njurfunktion, blodsocker och blodfetter, och ger dig och din läkare ett utgångsvärde att jämföra med.
Informationen på VLCD.se ersätter inte medicinsk rådgivning. VLCD bör diskuteras med din läkare innan start. Ring 1177 vid medicinska frågor.
Källor
- NICE. (2014). ”Obesity: identification, assessment and management.” Clinical guideline CG189. National Institute for Health and Care Excellence. NICE →
- Socialstyrelsen. (2022). ”Nationella riktlinjer för prevention och behandling vid ohälsosamma levnadsvanor.” Socialstyrelsen →
- Festi D, Colecchia A, Orsini M, et al. (1998). ”Gallbladder motility and gallstone formation in obese patients following very low calorie diets.” Am J Gastroenterol, 93(8):1322–7. PubMed →