Några veckor till ett par månader är det ärliga svaret. Hormonell återhämtning efter VLCD sker inte omedelbart, och den sker inte i samma takt för alla hormoner. Men om du är frisk och saknar underliggande hormonstörningar är full återhämtning förväntad.
Varför hormonerna är ur balans under VLCD
VLCD skapar ett extremt energiunderskott som kroppen registrerar som en stressituation. Hypotalamus (hjärnans hormoncentral) sänker aktiviteten i reproduktionssystemet när energitillgängligheten sjunker under en kritisk nivå. GnRH-frisättningen minskar, vilket i sin tur påverkar hela kedjan nedåt: FSH, LH, testosteron och östrogen [1].
Samtidigt stiger stresshormonet kortisol. Sköldkörtelhormoner, framför allt T3, sjunker i takt med att ämnesomsättningen anpassar sig nedåt. Leptin sjunker kraftigt i takt med minskad fettmassa. Det är en bred hormonell förändring, inte enbart reproduktionshormoner.
Menstruation normaliseras vanligtvis först
Hos menstruerande kvinnor är menscykeln en av de känsligaste markörerna för hormonell balans. Den störs tidigt under VLCD och normaliseras i regel relativt snabbt när normalt ätande återupptas.
De flesta ser regelbunden menstruation åter inom en till tre månader efter avslutad kur. Den exakta tidpunkten beror på hur länge kuren varade, hur strikt den följdes och hur övergångsfasen hanteras. En snabb och strukturerad upptrappning stödjer snabbare hormonell återhämtning [2].
Om menstruationen dröjer mer än tre månader att återkomma bör gynekolog kontaktas.
Testosteron hos män: kan ta längre tid
Hos män är testosteronåterhämtning efter kraftigt kaloriunderskott mer varierande. Studier på idrottare och individer under aggressiva kaloriunderskott visar att testosteronnivåer kan sjunka till hypogonadala nivåer under pågående underskott och att återhämtning kan ta 2 till 6 månader efter normalisering av kostintaget [1].
Det finns inga studier som specifikt tittar på testosteronåterhämtning efter standard 8-veckors VLCD hos överviktiga. Men principen är densamma: kroppen återtar hormonfunktionen när energibristen är åtgärdad.
Nu har du koll på hur VLCD fungerar. Se vilka produkter som finns och vad de kostar.
Se produktjämförelsen →Sköldkörtelhormoner och ämnesomsättning
T3 (det metaboliskt aktiva sköldkörtelhormonet) sjunker under VLCD som en del av den metaboliska adaptationen. Det är en av anledningarna till att ämnesomsättningen bromsas utöver det som förklaras av viktnedgången ensam [1].
T3-nivåerna normaliseras gradvis när normalt kaloriintag återupptas, men den metaboliska anpassningen kan kvarstå delvis under månader. Det är en av de fysiologiska utmaningarna för vikthållning och en anledning till att övergångsfasen behöver vara gradvis.
Leptin: långsam återhämtning
Leptin är mättnadshormonet som sjunker i proportion till minskad fettmassa. Det är ett av de hormoner som tar längst tid att normalisera, av den enkla anledningen att leptin producerats av fettceller, och fettmassan är varaktigt minskad efter VLCD.
Studier visar att leptinnivåer kan vara supprimerade i månader till år efter kraftig viktnedgång. Det bidrar till den ihållande upplevelsen av hunger som många rapporterar långt efter att en VLCD-kur avslutats [1].
Vad du kan göra för att stödja återhämtningen
Det finns inget mirakelkur för hormonell återhämtning. Det som fungerar är det som alltid fungerar: tillräckligt och regelbundet ätande, god sömn, måttlig träning och minimering av onödig stress. En gradvis 6 veckorslång upptrappning, som beskrivs på sidan om upptrappningens längd, ger systemet tid att normalisera sig.
Om du upplever utdragna hormonrelaterade symptom (ihållande oregelbunden mens, libidoproblem, kronisk trötthet eller tecken på sköldkörtelstörning) är det skäl att kontakta läkare för utredning snarare än att vänta och hoppas.
Informationen på VLCD.se ersätter inte medicinsk rådgivning. VLCD bör diskuteras med din läkare innan start. Ring 1177 vid medicinska frågor.
Källor
- Leibel RL et al. (1995). ”Changes in energy expenditure resulting from altered body weight.” NEJM, 332(10):621-8. DOI: 10.1056/NEJM199503093321001
- Tsai AG, Wadden TA. (2006). ”The evolution of very-low-calorie diets: an update and meta-analysis.” Obesity, 14(8):1283-93. DOI: 10.1038/oby.2006.146